Djävulen finns i detaljerna

Jag får ofta den här frågan: "Hur jämför sig Bureau Works med SDL, Phrase, Smartling, Crowdin, Transifex, etc.?" Jag förstår varför folk vill rama in saker och ting på ett jämförande sätt. Jämförelsematriser är en inkörsport till logiskt beslutsfattande. Du listar alla möjligheter i en kolumn och sedan lägger du till kolumner för alla kriterier: kostnad, användarvänlighet, funktioner A, B, etc.

Det ser bra ut och är användbart när man illustrerar en logisk grund. Men enligt min mening är denna typ av tankeprocess bortkopplad från verkligheten. Verkligheten är mycket närmare upplevelsen än den är en abstrakt lista av egenskaper.

Ur ett abstrakt perspektiv är de flesta bra hanteringssystem för översättning identiska. Alla av dem har en filtolkningsmekanism som omvandlar filer till översättningsbara tillgångar som visas i en översättningsredigerare som erbjuder översättaren förslag från kunskapsbaser såsom ett översättningsminne eller ordlista. Detta abstrakta svar lämnar en beslutsfattare ovetande och de måste gräva djupare in i funktionerna för att kunna särskilja programvaran:

1. Har den en i sammanhanget funktion?
2. Har det arbetsflödesflexibilitet och automatisering?
3. Stöder det flera översättningsminnen med olika inställningar?

Och listan kan göras lång. Dessa exempel målar upp bilden av att om vi är tillräckligt specifika kan vi fatta korrekta, rationellt grundade beslut.

Men enligt vår erfarenhet ligger svaret på frågan om vilket system som är bäst för mig långt ifrån en jämförelsematris och finns i den upplevelse som dina användare och intressenter kommer att ha med den plattform du beslutar att implementera.

Detta har vanligtvis mycket mer att göra med fina, på gränsen till omärkliga detaljer och subjektiva saker som kultur och kundbesatthet. Jag har sett fantastiska system implementerade dåligt eller helt enkelt en omatchad användningsfallspassning leverera hemska resultat, och jag har sett så där system fungera när de implementeras klokt.

Mjukvara har tydligt att göra med erfarenhet, implementering och användningsfallskompatibilitet, precis lika mycket som det har att göra med hårda funktioner. Funktionerna, så svåra som de kan verka, innehåller ett helt universum inom sig.

Låt oss till exempel överväga stavningskontroll. När man analyserar funktioner, skulle de flesta människor använda en kryssa-i-rutan-metod. En närmare titt kommer dock att väcka frågor som:

1. Vilka ordböcker används stavningskontroll?
2. Hur ofta uppdateras de?
3. Hur hanterar din ordlista slang eller engelska uttryck på ett specifikt språk?
4. Hur lång tid tar det för stavningskontrollen att köras?
5. Kräver det en separat uppmaning eller fungerar det sömlöst under körning?
6. Hur lätt är det att genomföra förslagen?
7. Hur bra är förslagen?

Och det är bara början. Ur ledningssynpunkt är en stavningskontroll bara en enkel funktion som du antingen har eller inte har. Men ur en översättares perspektiv kan stavningskontrollens effektivitet och verkan representera mer produktivitet, sinnesro och bättre översättningskvalitet. Det kan vara den enda skiljelinjen mellan en frustrerad, stressad översättare och en nöjd sådan. 

Det är frestande att hålla sig på ytan och fokusera på bredd snarare än djup. Ju större bredd, desto mer kapabelt kan ett visst verktyg verka, och för lite bredd kan lätt få dig att framstå som begränsad. Att stapla funktioner kan hjälpa dig att förbli konkurrenskraftig. En check-the-box-strategi tar programvara långt när det gäller sökmotorupptäckbarhet, omedelbar värdeuppfattning och till och med värdering. Men när det kommer till verkligt värde finns det inget som slår erfarenhet.

Många mjukvaruföretag, precis som vi, fokuserar på att utnyttja det mesta av banbrytande stora språkmodeller (LLM) som ChatGPT 3.5. Och för så många finns det en illusion att ansluta till en sådan kraftfull motor kommer att vara tillräckligt för att leverera en fantastisk upplevelse till användare. Men enligt min mening är det bara själva toppen av toppen av utgångspunkten.

Att ansluta till ChatGPT är bra, men det finns mycket mer att tänka på:

1. Kvaliteten på svaren är en faktor av informationen som den matas med och de uppmaningar den matas med. Detta, i sig självt, är en hel mikrovers. I enkla termer är varje givet svar bara så bra som den ursprungliga frågan, och svaret är också en funktion av den information som en given enhet har tillgång till. 
2. Sättet människor interagerar med dessa flöden och hur dessa flöden interagerar med översättningsupplevelsen är minst lika viktigt, om inte mer, än kvaliteten eller användbarheten av flödena själva. Om det är enkelt, sömlöst och intuitivt tenderar det att bli allmänt accepterat och berömt. Om det är svårt att använda på minsta sätt kommer det att avvisas redan innan ett medvetet beslut har fattats av användaren.

Den viktiga insikten för oss på Bureau Works är att det är i detaljerna som magin verkligen sker. Detaljer är smärtsamma eftersom de kräver så mycket forskning och arbete för att ge liten påtaglig nytta. En helt omarbetad stavningskontroll kan till exempel förändra användarupplevelsen men erbjuder lite material för en marknadsföringschef att utnyttja när det gäller tillväxt.

Men, enligt min åsikt, så frestande som bredd och skala är, och så smärtsamt som det är att lägga så mycket tanke på till synes små saker, är det det enda sättet att verkligen leverera en fantastisk upplevelse för våra användare.

Sammanfattningsvis, när det gäller att välja hanteringssystem för översättning eller någon programvara i allmänhet, är det viktigt att se bortom de ytliga funktionerna och överväga de detaljer och subjektiva faktorer som bidrar till en bra användarupplevelse. Detta kräver forskning, ansträngning och uppmärksamhet på detaljer, men det är det enda sättet att verkligen differentiera sig och ge en konkurrensfördel. Djävulen finns verkligen i detaljerna, och det är upp till oss som software providers att omfamna denna idé och iterera på den bästa möjliga upplevelsen för våra användare.

‍