En djupdykning i processen att översätta romaner från engelska till spanska

Skönheten i den mänskliga konsten ligger i ofullkomligheten. Det är det som är haken. Det är ju trots allt mänsklig natur. Det roliga finns i glitchen. När man försöker översätta skriven konst till spanska finns det praktiskt taget inget sätt att producera en spegelversion av originalet. Faktum är att det inte borde vara så. Något är inte förlorat, utan förvandlat i översättning. Och så är det. Det slutliga målet bör inte vara overklig perfektion. Det bör återge en spansk roman, i detta fall, som resonerar på liknande sätt hos målgruppen som originalet gör hos engelsktalande läsare. 

Lingvistisk Jekyll och Hyde

Att översätta en engelsk roman till spanska är inte en matematisk operation. Därför skulle ingen vid sina rätta sinnen någonsin förvänta sig ett enkelt utbyte av ord, som om de vore siffror. En roman innehåller oräkneliga litterära resurser, känslor, avsikter, nyanser, koncept och ton, alla formade av författaren. Att ta ett så rikt och djupgående resultat av mänsklig talang och förvandla det till en "svärfar"-släkting på spanska är ingen lätt uppgift. Men det kan definitivt göras.

Vi kan se denna process som en omvandling, där essensen av berättelsen förhoppningsvis bibehålls, samtidigt som den anpassas till spanskans målsubtiliteter och kulturella resonanser. Även om det inte är en reflekterad bild i sig, bör målversionen ha samma intellektuella avsikt, djup och effekt som källtexten.

Översättarens Loggbok i ett Oroligt Hav

Det krävs många talanger för att vara en värdig översättare. Speciellt om du har den medfödda nackdelen att vara människa. Men eftersom vi är här, låt oss påpeka att litterära översättare navigerar nästan konstant i oroliga vatten. De seglar runt svårigheterna med idiom, komplex syntax och kulturella referenser och försöker obevekligt bevara avsikt och mening från att gå förlorade i översättningen. I många fall lyckas de.

Detta Företag behöver en djupt rotad respekt för båda språken, ett uppmärksamt öga för detaljer och ett starkt engagemang för att bevara författarens röst.

Författarens vattenstämpel

Varje mänsklig författare har en personlig skrivstil. Om författaren är bra kommer hennes/hans litterära avtryck alltid att vara närvarande i själva verket. Översättarens ultimata mål är att kunna bevara det märket och till och med fördjupa det inom romanen. Ett skriftligt konstverk består av mycket mer än ord, följda eller brutna grammatiska regler och känslor. Den ideala litterära översättaren är en sorts författare. Det skulle vara det bästa sättet att fånga de immateriella element som utgör den roman som hon/han översätter.

Att lägga ner arbetet

Att översätta en roman har sina egna krångligheter. Översättaren måste beakta och, så småningom bemästra, alla elementen i romanen i fråga för att uppnå det bästa resultatet. Hon/han bör ha en fullständig förståelse för handlingen, för varje karaktär med funktioner och relevans inom berättelsen, litterära resurser som används, skildringar och dialoger, och vad som än möter henne/honom från sidan upp. Upprepade och olika nivåers läsningar kommer att hjälpa översättaren att bli ett med romanen och författarens synvinkel, om planeterna står rätt.

Egentligen finns det inga fasta regler som passar alla för att översätta någon form av mänskligt litterärt verk. Konstens väv sammanvävd med känslighet och, i bästa fall, talang, är ett mysterium att upptäcka. Inte nödvändigtvis löst, dock. Som människor måste vi bevara det som gör oss till just det. Det finns en unikhet i varje människa och som konstnärer bär författare med sig den egenskapen in i sina verk. Det är lite som att bli kär. Att översätta litteratur alltså. Ibland klickar alla kugghjul på plats och magi bara händer.