Hur många varianter och dialekter av spanska finns det i världen?

Spanska är det näst mest talade språket i världen när det gäller modersmålstalare, och ett av de sex officiella språken i Förenta nationerna. Över 500 miljoner människor talar spanska som modersmål och den siffran växer.

Spanska är det officiella språket i 20 länder och ett territorium, nämligen: Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Ekvatorialguinea, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Puerto Rico (ett territorium i USA). Spanien, Uruguay och Venezuela.

Dessutom talar miljontals individer spanska som andraspråk. På grund av dess relevans lärs spanska ofta ut i skolor och universitet över hela världen. Enligt Duolingo-rapporten från 2022 är spanska fortfarande ett av de mest populära språken att studera bland språkinlärare, vilket bidrar till det växande antalet personer som inte har spanska som modersmål.

Varianter och dialekter

Spanska funktioner ett stort utbud av varianter och dialekter. Men det skulle vara mycket svårt – för att inte säga omöjligt – att avgöra hur många "versioner" av spanska som talas över hela världen. För att kategorisera varianter och dialekter skulle det vara nödvändigt att anta specifika lingvistiska kriterier, och dessa skulle ändå kunna misslyckas med att ge definitiva svar.

Det är viktigt att nämna att även om både “varietet” och “dialekt” är termer som används för att beskriva de olika regionala mönstren av grammatik, ordförråd och uttal som finns inom ett språk, är de inte synonyma med varandra.

 Varietet
En lingvistisk varietet – isolect eller lect – är en form av ett språk som används av en specifik grupp talare. En variation kan definieras av regionala, sociala, kulturella, etniska och andra kulturella aspekter. Till exempel är Peninsularspanska en lingvistisk variation som omfattar flera dialekter, såsom andalusisk spanska.

Dialekt
En dialekt är en mer specifik term och hänvisar till en särskild form av ett språk som talas av en grupp inom en geografisk plats eller social region. Dialekter varierar i uttal, ordförråd och grammatik, och utmärkande funktioner som skiljer dem åt. En dialekt är en delmängd av en varietet.

Olika varieteter och dialekter av spanska runt om i världen

Traditionellt delas spanska upp i två huvudvarianter, nämligen spanska på halvön och latinamerikansk spanska, och ett obestämt antal dialekter. Denna uppdelning är inte officiell och kan diskuteras. Här är några av dessa varianter och dialekter:

1. Spanska på halvön: Detta är den variant av spanska som talas i Spanien. Det inkluderar flera regionala dialekter som andalusiska, kastilianska, katalanska, galiciska och baskiska.
2. Latinamerikansk spanska: Detta omfattar de varianter av spanska som talas i Latinamerika. Latinamerikansk spanska innehåller många regionala dialekter, influerade av inhemska språk och varierande historisk utveckling. Några framstående dialekter i Latinamerika inkluderar mexikansk spanska, colombiansk spanska, argentinsk spanska, peruansk spanska, chilensk spanska och många fler.
3. Karibisk spanska: Detta hänvisar till den spanska som talas i den karibiska regionen, inklusive länder som Kuba, Puerto Rico, Dominikanska republiken och andra öar. Karibisk spanska har sina egna unika funktioner och influenser, inklusive afro-karibiska element.
4. Rioplatensisk spanska: Detta är en dialekt som främst talas i regionen Rio de la Plata, som inkluderar Argentina och Uruguay.
5. Kanarieöarna spanska: Detta är en variant av spanska som talas på Kanarieöarna, som är en autonom region i Spanien. 
6. Ekvatorialguinea spanska: Ekvatorialguinea är det enda afrikanska landet där spanska är ett officiellt språk. Den spanska som talas där har sina egna funktioner påverkade av lokala språk.

Detta är bara några exempel. Det finns många fler regionala varianter och dialekter av spanska över hela världen. På grund av det lokala kulturella och historiska inflytandet på språket har varje dialekt sina egna särdrag när det gäller uttal, ordförråd och grammatik.

Skillnader i ordförråd

Precis som det händer mellan de olika varianterna av engelska, presenterar spanska också variationer i ordförråd beroende på land (eller stat, stad eller till och med grannskap). Låt oss se några exempel:

T-shirt:

• camiseta (Colombia, Costa Rica, Ecuador, El Salvador, Spanien, Mexiko);  
• camisola (Nicaragua);
• chemas (Costa Rica);  
• franela (Venezuela);
• playera (Guatemala, Honduras, Mexiko);  
• polo (Peru);
• polera (Bolivia, Chile);
• remera (Argentina, Paraguay, Uruguay). 

Napp:

• chupete (Argentina)
• chupa/chupo (Colombia)
• chupeta (Costa Rica)
• tete (Kuba)
• chupón (Ecuador, Mexiko)
• pepe (Guatemala)
• bobo (Dominikanska republiken)

Spanska vs. Kastilianska

Orden "español" och "castellano" används ofta på spanska för att hänvisa till samma språk. Diccionario Panhispánico de Dudas, en språkguide publicerad av Spanska kungliga akademin, som syftar till att ge svar på de vanligaste tvivlen relaterade till det spanska språket, oavsett om de är av fonografisk (uttal, betoning, interpunktion, stavning, etc.), morfologisk (plural, femininum, derivat, böjningsformer, etc.), syntaktisk eller semantisk natur, förklarar:

"För att beteckna det gemensamma språket i Spanien och många nationer i Amerika, som också talas i andra delar av världen, är både termerna 'kastilianska' och 'spanska' giltiga. Kontroversen om vilken av dessa benämningar som är mest passande är nu övervunnen. Termen "spanska" är mer att rekommendera eftersom den saknar tvetydighet och är den beteckning som används internationellt ("spanska", "espagnol", "spanisch", "spagnolo", etc.). Även om det också är synonymt med "spanska" är det att föredra att reservera termen "kastilianska" för att hänvisa till den romanska dialekt som föddes i kungariket Kastilien under medeltiden, eller till den dialekt av spanska som för närvarande talas i denna region. I Spanien används namnet kastilianska också när man hänvisar till statens gemensamma språk i förhållande till de andra officiella språken i deras respektive autonoma territorier, såsom katalanska, galiciska eller baskiska. (fri översättning).

Kastilien
Kungariket Kastilien var ett kraftfullt kungarike på Iberiska halvön under medeltiden. Det språk som användes i Kastilien vid den tiden kallades ofta för "romans", en term som härstammar från det vulgära latinska adverbet romanice, som betyder "på romerska", det vill säga på latinskt folkspråk. "Romance" blev senare "romance castellano", eller helt enkelt "castellano".
Español

Å andra sidan kommer ordet "español" ("spanska" på spanska), enligt den kungliga spanska akademin, från det occitanska ordet "espaignol", som i sin tur härstammar från den vulgära latinska termen  "hispaniolus". "Hispania" var den romerska beteckningen för den iberiska halvön under den antika romerska tiden.

Yttre påverkan på det spanska språket

Lånade ord 

Genom århundradena har spanskan lånat ord från olika språk, inklusive latin, arabiska, engelska, franska och inhemska språk i Amerika.

Ord av arabiskt ursprung

Under perioden av moriskt styre i Spanien (från början av 700-talet till slutet av 1400-talet)  hade arabiskan ett betydande inflytande på det spanska språket. Många ord av arabiskt ursprung kom in i det spanska språket, inklusive:

• azúcar (socker);
• algodón (bomull);
• naranja (apelsin);
• sandía (vattenmelon);
• zanahoria (morot).

Ord av inhemskt ursprung

Av alla inhemska språk var de som hade störst inflytande på spanska guarani, nahuatl (aztekiska eller mexicano), maya, quechua och aymara.

Nahuatl:

• aguacate (avokado).

Guarani:

• yacaré (kajman/cayman, alligator) (används i Argentina, Bolivia, Chile, Ecuador, Peru och Uruguay).

Quechua:

• cóndor (kondor);
• palta (avokado) (används i Argentina, Chile, Peru och Uruguay).

"Kapplöpning om Afrika"

Mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet såg Afrika en snabb kolonisering av europeiska makter. Denna expansionsprocess i Afrika, som inleddes med Berlinkonferensen 1884–1885, blev känd som "Kapplöpningen om Afrika" ("Delningen av Afrika" eller "Erövringen av Afrika"). Som ett resultat av detta införlivades många europeiska språk i de koloniserade områdena och talas i Afrika än i dag, såsom franska, spanska, portugisiska och engelska.

Spanska talas i flera länder i Afrika. Dessa inkluderar Algeriet, Marocko, Västsahara och Ekvatorialguinea (tidigare känt som Spanska Guinea). Det senare är det enda afrikanska landet som har spanska som officiellt språk.

‍Ekvatorialguineansk spanska 

Spanien förvärvade Ekvatorialguinea från Portugal 1778 i utbyte mot amerikanska territorier, tillsammans med öarna Bioko (tidigare Fernando Pó). Kolonisationsprocessen varade fram till slutet av 1800-talet och den 12 oktober 1968 blev Ekvatorialguinea självständigt.

Spanska är både det nationella och officiella språket i Ekvatorialguinea och talas av majoriteten av befolkningen i landet. Franska och portugisiska är också officiella språk i landet. Landet talar också femton andra språk, bland annat fang, bube, pidginengelska med flera. 
Ekvatorialguineansk spanska regleras av den ekvatorialguineanska akademin för det spanska språket, en sammanslutning av akademiker och experter på användningen av spanska språket i Ekvatorialguinea, som grundades 2013. Sedan 2016 har Ekvatorialguinea varit medlem i Föreningen för spanska språkakademier.

‍Neutral Spanish

Att översätta till spanska kan vara knepigt och utmanande för översättare. Detta beror på att en sådan uppgift inte bara innebär att översätta ord, utan också att anpassa texten så att den resonerar med en viss publik. Detta inkluderar anpassning av ton, stil, nivå av formalitet samt användning av regional vokabulär, vilket ofta resulterar i en översättning som inte är allmänt accepterad.

Å andra sidan kan en klient behöva en översättning som är lämplig för massmarknadsföring, ibland riktad mot stora områden som en hel kontinent för att nå så många Hispanic consumers som möjligt. I det här fallet används något som kallas neutral spanska. 

Neutral spanska syftar på ett försök att endast använda ord och uttryck som är universellt förstådda och accepterade i hela den spansktalande gemenskapen, för att undvika regionalismer. Om målet till exempel är Latinamerika används en neutral form av latinamerikansk spanska.

Jag vill lära mig spanska. Vilken spansk dialekt bör jag lära mig?

Det finns ingen "standardspanska", bara dialekter. Till och med en "standardvarietet" är till sin natur en dialekt. Och varje dialekt kommer att ha sina egna särdrag, såsom distinkt uttal, intonationsmönster, rytm, ordförråd, etc.
I stort sett finns det två huvudvarianter av spanska, nämligen spanska på halvön (eller europeisk) och latinamerikansk spanska, med dussintals dialekter inom varje variant. Att bestämma sig för en av dessa två huvudvarianter innan du väljer en dialekt kan vara en bra utgångspunkt.

I slutändan kommer beslutet om en dialekt enbart att bero på dina personliga preferenser, kulturer du relaterar till och de länder du kanske planerar att besöka. 

Spanska är verkligen ett rikt och fascinerande språk. Om du inte är säker på var du ska börja din resa med detta otroliga språk kan du prova YouTube videor eller experimentera med Duolingo.

‍